Sjuksköterska med kärlek för sjukvård i hemmet

Bakgrund

Vad var det som fick dig att välja att bli sjuksköterska från början? 

– Jag började arbeta som undersköterska direkt efter gymnasiet, och efter ungefär ett år kände jag en stark vilja att utvecklas vidare inom vården. Jag hade många kompetenta och inspirerande kollegor som uppmuntrade mig att studera vidare, vilket blev en stor motivationsfaktor. Dessutom hade jag en kollega som också var intresserad av att läsa vidare, så vi sökte tillsammans och blev båda antagna. Det var väldigt värdefullt att ha med sig någon man kände genom hela utbildningen, då vi kunde stötta och motivera varandra.

Jag vet att du är en anatomi-nörd. Vad är det som fascinerar dig så mycket med just kroppen?

– Jag har alltid gillat att förstå hur saker fungerar. Även om människokroppen är otroligt komplex och jag bara förstår den på en mycket grundläggande nivå, hjälper det mig i mitt dagliga arbete när jag förklarar sjukdomar, läkemedel och ingrepp för patienter och närstående. 

Arbete

Du jobbar på LAH, lasarettansluten hemsjukvård. Hur bestämde du dig för att välja just det arbetet?

– Jag hade några kollegor från min tidigare arbetsplats som undersköterska som jobbade på LAH och visste att jag studerade och erbjöd mig att komma och hospitera en dag, vilket jag såklart ville, jag tackar aldrig nej till nya erfarenheter. Efter en dag ute i hemsjukvården så fastnade jag för arbetssättet. Det var roligt att lämna sjukhuset och få möta patienterna i deras egna hemmiljö.

Vilka patientkategorier möter du i ditt arbete?

– Primärt är det patienter med cancer som har blivit avslutade från onkologen. Men vi har även ett medicinskt uppdrag där vi ansvarar för patienter med grav hjärtsvikt (NYHA3B-4), KOL eller pågående infektion, t ex. endokardit. 

Hur är det att komma hem till patienter istället för att träffa dem på sjukhus och vad är det som gör den miljön så speciell?

– Att få arbeta i någons hem blir så personligt och ibland måste man bli kreativ. Du har inte samma resurser i hemmet som på ett sjukhus så man får ibland improvisera, du kan hänga dropp i galgar, sätta SVP nålar i soffor/sängar eller försöka arbeta sterilt samtidigt som patientens katt vill gosa. Det är unika utmaningar och patienterna är så gott som alltid otroligt tacksamma för vården de får.

Du har berättat att LAH även har en slutenvårdsavdelning, hur ser den kombinationen ut i praktiken för dig?

– Nästan alla sjuksköterskor som arbetar inom LAH arbetar både i hemsjukvården och på avdelningen. Vi roterar mellan att arbeta “inne” och “ute”, vilket jag verkligen uppskattar. Det ger en bra variation i arbetet, samtidigt som det kan innebära en viss avlastning när det är extra tungt i den ena miljön. Samarbetet med slutenvårdsavdelningen möjliggör också att vi som sjuksköterskor kan fatta beslut om direktinläggning när behov av inneliggande vård uppstår. Detta bidrar inte bara till en trygg och smidig vårdkedja, utan också till minskad belastning på akutmottagningen.

Vad upplever du är det mest utmanande med hemsjukvård? 

– Långa avstånd kan vara en utmaning, framför allt på kvällar och helger eftersom man oftast jobbar ensam då. Vi utgår från Lasarettet och ska då ensam täcka ett mycket stort upptagningsområde, även kommuner utanför vår lasarettets egna. 

Och vad är det bästa med att jobba inom hemsjukvård?

– Det bästa med att arbeta inom hemsjukvård är friheten att planera sin egen dag och möjligheten att komma ut från sjukhusmiljön. Jag upplever också att det jag gör har stor betydelse för mina patienter, vilket ger en stark känsla av meningsfullhet och bidrar till hög arbetsglädje.

Vad skulle du säga till sjuksköterskor som är nyfikna på hemsjukvård men inte riktigt vågat ta steget?

– Ta steget! Man ska inte vara rädd för att testa något nytt. Det viktigaste, oavsett arbetsplats, är bra kollegor och en ledning som brinner för verksamheten. Inom hemsjukvården, både kommunal och specialiserad, arbetar man oftast självständigt, vilket kan kännas ovant. Hos oss på LAH finns det dock alltid en tydlig plan för vad som ska göras vid en försämring av patientens tillstånd, samt kollegor som alltid är villiga att hjälpa till med rådgivning och stöttning.

Picc-line 

Du arbetar även med att sätta PICC-lines. Kan du kort förklara vad det innebär och hur man gör?

– PICC-line är en central infart som läggs in via en perifer ven i överarmen. Först identifieras lämpligt kärl med hjälp av ultraljud, sen förbereds patienten och arbetsområdet inför inläggningen. Ingreppet sker helt sterilt för att minimera risken för infektioner. Kärlet identifieras igen och punktion sker, ledare placeras i kärlet varpå PICC-linen kan föras in och med hjälp av ett intravasalt EKG kan korrekt placering oftast utläsas direkt under ingreppet. När detta inte är möjligt behöver den röntgas innan användning.

Vad fick dig att vilja utbilda dig för att kunna sätta PICC-line?

– Jag har alltid gillat medicinteknik och när jag fick möjligheten att observera en picc-line inläggning under en av mina VRF placeringar så tycker jag det var så häftigt och patienten blev så nöjd vilket fick mig att vilja lära mig det.

Hur går en sådan utbildning till, är det svårt?

– Själva utbildningen är egentligen inte svår. Jag fick en handbok där det står om relevant anatomi, hur inläggningen går till, risker, komplikationer samt hur man bedömer röntgensvar som jag skulle läsa. Sen var det praktisk övning på en docka där jag fick öva på att tyda ultraljudet, hantera allt material och stegen för inläggningen. Sen var det praktisk övning på riktiga patienter men under de första inläggningarna hade jag instruktören med mig och efter det hade jag en mycket erfaren kollega som medverkade vilket känns tryggt. Man är alltid två sjuksköterskor under inläggningen.

Vad är det viktigaste att tänka på när man arbetar med PICC-lines?

Det finns flera viktiga saker att tänka på men framför allt är det att använda aseptisk teknik vid hantering, utföra funktionskontroller samt att spola riktigt och regelbundet. Det är ovanligt med komplikationer efter inläggningen men samtliga avvikelser (ocklusion, tecken på infektion eller att katetern har flyttat sig) ska rapporteras till ansvarig läkare eller PICC-line sjuksköterska för ställningstagande till om den kan användas eller inte. Avsaknad av backflöde är inte nödvändigtvis en indikation på att en PICC-line inte kan användas.

Personliga reflektioner & framtid

Hur ser du på din framtid inom yrket?

– Jag ser positivt på framtiden. På min nuvarande arbetsplats så finns det möjlighet till kompetensutveckling och som sjuksköterska överlag finns det goda möjligheter till vidareutbildning och möjligheterna att jobba inom andra områden eller till och med andra länder är goda för sjuksköterskor. 

Hur hämtar du energi och återhämtning mellan jobbpassen?

– Jag fyller ofta min fritid med olika aktiviteter som ger mig energi. Samtidigt har jag blivit mer medveten om vikten av återhämtning, så jag försöker också varva ner hemma, till exempel genom att se någon serie eller bara ta det lugnt.

Vad gör du helst när du inte jobbar?

–  Jag gillar att vara aktiv. Jag tränar, träffar vänner och familj och engagerar mig i min BRF. På sommaren tycker jag om att ta en tur med motorcykeln när jag har tid.

Vad tror du man måste förbättra för att få fler in i sjuksköterskeyrket?

– Det finns mycket som kan förbättras, inte bara för att få in fler i yrket utan också för att behålla sjuksköterskor som överväger att byta karriär. Huvudpunkten är arbetsmiljön. Jag tycker att det bör regleras hur många patienter en sjuksköterska rimligen kan ansvara för. Det är också viktigt att man kan ta raster utan att bli avbruten, och att återhämtningen förbättras genom att minska samtal och sms från arbetsgivaren.

Lönen är en annan viktig faktor. Den ska spegla det ansvar som yrket innebär. En tydlig löneutveckling där man tjänar mer på att stanna kvar än att byta arbetsplats skulle gynna både arbetsplatserna och arbetsgruppen.

För att få in fler sjuksköterskor behövs dessutom attraktiva utbildningar med bra VFU-placeringar, där handledare verkligen har tid att vara närvarande.  Det ställer krav på arbetsgivaren att minska antalet patienter som handledaren ansvarar för, eftersom fokus annars delas och risken för att något missas ökar. Jag tycker att handledning fungerar bäst när vi har tid och möjlighet att göra det utan att kompromissa med patientsäkerheten.  

Snabba frågor

Tidig eller sen semester? Sen semester.

Dagpass, kvällspass eller nattpass? Dagpass.

Favoritsnacks? Vad som än finns tillgängligt.

Superhjältekraft att ha på jobbet? Teleportering.

Det mest spännande organet? Hjärtat. 

Tack fina Samuel för att du ville berätta om  ditt yrke, du är viktig <3